Tonskalan som aldrig tar slut

Shepard-tonen är ett ljud som ger illusionen av att bestå av en ton som fortsätter att klättra eller sjunka i tonhöjd i det oändliga. Om tonillusionen klättrar uppåt ger det ett otroligt intensivt ljud som låter som någonting som är på väg att brista eller explodera. Shepard-toner som sjunker används mer sällan men ger den omvända illusionen av någonting som är på väg ned i ett bottenlöst hål.

Vad är det som gör den här illusionen möjlig? Shepard-tonen består av flera sinusvågor som ligger över varandra. Allihop spelar skalor i oktaver men de börjar i omlott från varandra: d.v.s. en når toppen av skalan samtidigt som en annan börjar från botten. Så det är hela tiden flera toner som spelar samtidigt och de ligger en oktav från varandra. Det är ett koncept som är knepigt att förklara, men det är i stora drag så illusionen fungerar.

Shepard-tonen är knappast någonting att spela i bakgrunden på en baby shower, även om den väl kanske illustrerar det inre livet hos vissa besökare? Skämt åsido så kan det vara svårt att veta vad man ska ge i present på en baby shower. Leksaker, kläder och liknande kan träffa helt fel, vem vet vad det är för liten person som snart kommer att presenteras för världen? Vad som däremot inte kan går fel är en blöjtårta, alltså en tårta bestående av blöjor. För om det är någonting vi vet säkert på en baby shower så är det att de nyblivna föräldrarna snart kommer att ett skriande behov av blöjor.

Används i musik och som effekt

Under senare tid har effekten uppmärksammats främst i samband med Christopher Nolan-rullen Dunkirk som hade premiär för några år sedan. Filmens soundtrack använder på ett framgångsrikt sätt Shepard-tonen för att understryka pressen som upplevs av alla britter som var inblandade i evakueringen från Dunkirk. Det är för övrigt inte den enda filmen från den brittiske regissören som använder sig av Shepard-tonen. Även i The Dark Knight och The Dark Knight Rises acckompanjeras Batmans nervkittlande eskapader med den ändlösa tonstegen. Men Nolan är inte den ende som använt effekten.

Det finns andra exempel på populärkultur där du kan höra Shepard-toner i praktiken. Ett av de mer kända exemplen är videospelet Super Mario 64 där den ändlösa trappan som leder upp till det näst sista rummet i slottet ljudsatts med en Shepard-tonen. Det går också att höra i slutet av sången Echoes från Pink Floyds platta Meddle.

Shepard-tonen är också ett relativt vanligt inslag i elektronisk musik där den ibland används för att höja intensiteten mellan olika låtdelar. Ett exempel på popmusik som använder effekten är till exempel Leave The World Behind av Swedish House Mafia eller Born To Rage av Dada Life.